Trots att det nu väntas en väldigt spännande fredag för min del så känns det fortfarande tomt. Det är något som saknas. Inte så svårt att sätta fingret på vad det är.. Jag blir bara så ledsen och måste bara gråta, när jag tänker på den lyckliga känslan alla kvinnor måste ha efter sina förlossningar. När dem ligger och tar igen sig med sin lilla friska, skrikiga bebis på magen, efter att ha kämpat på i flera timmar/dagar.. Jag har ju faktiskt gått igenom exakt samma sak, men fick aldrig chansen att känna på den lyckan. Den togs ifrån mig. Jag fick gå igenom smärtan, förlossningförloppet, operation för att få ut moderkakan, som alla andra kvinnor som föder, och allting för.. Ingenting! Jag kunde inte sitta och kolla på min son och le. Jag satt och grät när jag såg han, när jag höll han, när jag strök ett finger på hans lilla kind, jag grät när vi fick gå från sjukhuset utan honom. Det gör så förbannat ont när jag tänker på det. Tårarna bränner i ögona men jag vill inte gråta mer, jag orkar fan inte gråta mer.

Jag försöker fokusera på de positiva beskeden jag förhoppningsvis får på fredag. Jag gjorde det iallafall, tills nu. Nu ska jag gå och lägga mig, bredvid min älskade sambo, gråta, och sova.. Så trött, så trött..

 

Maria

28 augusti 2011 09:54

Jag förstår att det från ditt perspektiv måste kännas som att alla som föder levande barn mår toppen och är superlyckliga. Fast så är det inte riktigt... Trots att mitt barn lever och mår bra så är det först nu som jag kan se förlossningsprogram på tv utan att gråta, för jag ville också ha den där stunden när man får ligga och gosa med sitt barn och vara lycklig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bli nu inte arga på mig, men jag har faktiskt bestämt mig för att byta tillbaka till blogg.se. *slå mig inte, slå mig inte* :) Varför, står på min blogg http://mammasophie.blogg.se Min gamla blogg alltså. Som tidigare hoppas jag ju att ni orkar följa...

Nu ringde Barnmorskan som tog hand om oss under perioden med William. Hon hade fått obduktionsrapporten som tyvärr inte gav oss så mycket mer än vi redan visste. William hade inte aperts syndrom har det konstaterats. Så nu är vi tillbaka på ruta 1 ig...

Äntligen togs jag på allvar igår kväll när jag ringde sjukvårdsrådgivningen som skickade mig till jourmottagningen! Jag vek mig av smärtan i buken igår och kände mig svimfärdig när jag var i mataffären. Alla tester som togs visade inget konstigt, men...

Efter att jag nu har pluggat i 3,5 timme och lugnat ner mig, så tog jag bort mitt förra inlägg om sjukvården. Jag var bara tvungen att få ut min ilska över sjukvården just då.. Nu är jag gladare :) Trött men glad. Jag har fortfarande ont i min rygg m...

Åhhh vad sugen jag blir på att börja med lchf igen när jag läser olika bloggar där dem kör lchf! Jag vet ju att det funkar, inte bara att man tappar kilon (rättare sagt RASAR i vikt), men jag mådde så bra när jag åt lchf. Jag hade energi som räckte f...