Trots att det nu väntas en väldigt spännande fredag för min del så känns det fortfarande tomt. Det är något som saknas. Inte så svårt att sätta fingret på vad det är.. Jag blir bara så ledsen och måste bara gråta, när jag tänker på den lyckliga känslan alla kvinnor måste ha efter sina förlossningar. När dem ligger och tar igen sig med sin lilla friska, skrikiga bebis på magen, efter att ha kämpat på i flera timmar/dagar.. Jag har ju faktiskt gått igenom exakt samma sak, men fick aldrig chansen att känna på den lyckan. Den togs ifrån mig. Jag fick gå igenom smärtan, förlossningförloppet, operation för att få ut moderkakan, som alla andra kvinnor som föder, och allting för.. Ingenting! Jag kunde inte sitta och kolla på min son och le. Jag satt och grät när jag såg han, när jag höll han, när jag strök ett finger på hans lilla kind, jag grät när vi fick gå från sjukhuset utan honom. Det gör så förbannat ont när jag tänker på det. Tårarna bränner i ögona men jag vill inte gråta mer, jag orkar fan inte gråta mer.

Jag försöker fokusera på de positiva beskeden jag förhoppningsvis får på fredag. Jag gjorde det iallafall, tills nu. Nu ska jag gå och lägga mig, bredvid min älskade sambo, gråta, och sova.. Så trött, så trött..