Vaknade vid 5 imorse och hade svårt att somna om. Låg och vred på mig, tankarna blandades och jag var klarvaken. En tanke som fortfarande klamrar sig fast, är tanken om vi ska försöka bli gravida nästa ägglossning eller ägglossningen där på? Jag skulle vilja bli gravid så fort som möjligt, men om vi kan vänta en månad till så blir BF i juni vilket är betydligt bättre om jag ska börja plugga på högskola i januari. Varför är jag så tveksam till allting just nu? Varför är jag så rädd för att ta beslut? Vad är det för fel på mig?! Kanske dags att ringa kuratorn.. Men jag har klarat mig så bra hitills, så varför skulle jag behöva det? Jag har ingen lust att umgås med folk heller. Jag vet inte vad vi ska prata om. Speciellt de som har barn eller är gravida är särskilt svåra. För dem vill gärna prata om sina barns framgångar, eller ultraljudet, sparkarna, inköpen osv. Jag hade inga problem alls med det här för några veckor sedan, men nu känns det som att jag är tillbaka på ruta ett igen. NÄR SKA JAG KLARA AV ATT KUNNA TÄNKA OCH LEVA IGEN!?!?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bli nu inte arga på mig, men jag har faktiskt bestämt mig för att byta tillbaka till blogg.se. *slå mig inte, slå mig inte* :) Varför, står på min blogg http://mammasophie.blogg.se Min gamla blogg alltså. Som tidigare hoppas jag ju att ni orkar följa...

Nu ringde Barnmorskan som tog hand om oss under perioden med William. Hon hade fått obduktionsrapporten som tyvärr inte gav oss så mycket mer än vi redan visste. William hade inte aperts syndrom har det konstaterats. Så nu är vi tillbaka på ruta 1 ig...

Äntligen togs jag på allvar igår kväll när jag ringde sjukvårdsrådgivningen som skickade mig till jourmottagningen! Jag vek mig av smärtan i buken igår och kände mig svimfärdig när jag var i mataffären. Alla tester som togs visade inget konstigt, men...

Efter att jag nu har pluggat i 3,5 timme och lugnat ner mig, så tog jag bort mitt förra inlägg om sjukvården. Jag var bara tvungen att få ut min ilska över sjukvården just då.. Nu är jag gladare :) Trött men glad. Jag har fortfarande ont i min rygg m...

Åhhh vad sugen jag blir på att börja med lchf igen när jag läser olika bloggar där dem kör lchf! Jag vet ju att det funkar, inte bara att man tappar kilon (rättare sagt RASAR i vikt), men jag mådde så bra när jag åt lchf. Jag hade energi som räckte f...